Biologi

Honungsbiets ursprungliga utbredningsområde sträcker sig ända in till Sverige.1 Tillsammans med tiotusentals andra bin lever de i vad som kallas för bisamhälle men som egentligen är ett enda djur, en s.k. superorganism.2 De enskilda bina motsvarar dess celler, vaxet liknar ett skelett och propolisen fungerar som en skyddande hud.3 En bisuperorganism liknar på många sätt ett däggdjur.4

Livsmiljö:
Genom evolutionen är denna superorganism anpassad till att leva med stort avstånd till andra och enbart några få per kvadratkilometer.5 Den gynnas av en kontinuerlig tillgång till en mångfald av blommande växter: örter, blommor, buskar och träd. En bisuperorganism livnär sig huvudsakligen på nektar och pollen samt vatten. För mer information läs även om binas diet och bihälsa.

Boet:
Honungsbiet är anpassat till att leva i ihåliga träd.6 Den hög-smala håligheten har ett konstant volym året om omkring 30-60 liter. Med sina tjocka, tunga väggar och enbart en liten ingång i nedre delen är boet skyddat mot kyla, hetta och temperaturändringar. Det kan ta flera generationer att bygga ut ett bo med vax och propolis.

Parning:
En bisuperorganism parar sig med tiotals andra superorganismer. Parningen sker över flera kilometers avstånd utanför boet mellan drottningar och drönare.

Förökning:
En bisuperorganism förökar sig genom svärmning under vår och sommar. Föräldrasuperorganismen flyttar då någon annanstans och avkomman ärver boet.

Livslängd:
Det är den parade drottningen som definierar genuppsättningen av en bisuperorganism.2 Om drottningen dör, dör också superorganismen för att arbetsbina inte längre kan förnyas då. En efterföljande drottning har en ny genuppsättning och ger upphov till en ny superorganism. En bisuperorganism lever enbart ett fåtal år. Ett bo kan vara bebott i flera decennier av efterföljande generationer eller nya svärmar.

 

Källor:

    1. F. Ruttner, Biogeography and Taxonomy of Honeybees, Springer Verlag (1988)
    2. R.F.A. Moritz, E.E. Southwick, Bees as Superorganisms, Springer Verlag (1992)
    3. B. Holldöbler, E.O. Wilson, The Superorganism, W.W. Norton (2009)
    4. J. Tautz, The Buzz about Bees: Biology of a Superorganism, Springer Verlag (2009)
    5. T.D. Seeley, Honey bees of the Arnot Forest: a population of feral colonies persisting with Varroa destructor in the northeastern United States, Apidologie 38, 19–29 (2007)
    6. T.D. Seeley, R.A. Morse, The nest of the honey bee (Apis mellifera L.), Insectes Sociaux 23(4), 495–512 (1976)