Den stora majoriteten av honungsbin lever idag hos biodlare. Hur bivänligt och hållbart bina har det beror alltså först och främst på biodlingen. Genom att konsekvent anpassa dina metoder till ny kunskap har du som biodlare den enastående möjligheten att utan omvägar ge bina så bra villkor som möjligt. Du kan få förstahandsupplevelser av hur bina frodas samtidigt som du bidrar till en hållbar framtid.
Bivänligt är för bina att få leva i enlighet med sin natur, dvs. under sådana förhållanden som bina är anpassade för genom evolutionen, se honungsbiets biologi.
Hållbart är att inte äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov, dvs. att inte orsaka en försämring men arbeta för en förbättring.
En bivänlig och hållbar biodling tar hänsyn till de följande 13 delar.
Del 1: stor avstånd mellan superorganismer
Del 2: få superorganismer per kvadratkilometer
Del 3: lokalanpassade bin
Del 4: tillgängliga stationära bikupor för svärmar
Del 5: förökning av superorganismer genom svärmning
Del 6: liten och hyfsat konstant volym av bikupornas hålighet året om
Del 7: hög-smal form av bikupornas hålighet
Del 8: bikupor med hög isoleringsvärde och värmelagringskapacitet samt litet fluster
Del 9: bikupor med grova väggar som stimulerar propolisering
Del 10: vaxbygge enligt binas egna specifikationer
Del 11: övervintring på binas egna honung och minimerad utfodring, se här
Del 12: inget flyttas mellan olika superorganismer och ingrepp minimeras
Del 13: naturlig selektion istället för bekämpning och domesticering